Härjevads gamla kyrka, som sedan 1921 finns i Skara Fornby, är en söt liten vitmålad träkyrka. Mer lik en lång stuga än en kyrka, men de gamla gravstenarna runt omkring kyrkan avslöjar den.

Härjevads gamla kyrka sedd från baksidan med sakristian
Härjevads gamla kyrka var församlingskyrka i Härjevad socken, Lidköping (1464 skrevs det Heriewatz) fram till och med 1915. Kyrkan är en god representation för en enkel allmogekyrka i trä.
Den allra första kyrkan i Härjevad var en träkyrka från 1100-talet med måtten 13×7 meter och den låg vid Lidan, en kilometer väster om den nuvarande kyrkan. Den gamla kyrkplatsen omgärdas numera av en stenmur. Denna första kyrka var i bruk till och med 1604 då den ersattes av en ny träkyrka på samma plats. Det är denna kyrka vi kan beskåda i Fornbyn i Skara, då den 1921 flyttades dit och man istället uppförde en ny kyrka i granit. Även om kyrkan är byggd i början på 1600-talet är det främst från 1700-talet den har fått sin prägel, då tillkom stora delar av inredningen och sakristian, vilken byggdes 1792. Troligen erhöll den sin nuvarande salformade plan med vapenhus i söder, senast 1745.
Kyrkan är byggd av liggtimmer med locklistpanel och från början var den målad invändigt med en gråblå färg och rödmålad utvändigt. Det var 1798 som den vitmålades. Ursprungligen fanns heller ingen panel vare sig på insidan eller utsidan.
Under perioden 1910-50 var det faktiskt inte vanligt i Västergötland att man uppförde en ny församlingskyrka som ersättning för en äldre och mindre. Endast tre sådana uppfördes under denna period och Härjevads kyrka var en av dom. De övriga kyrkor som uppfördes efter 1910 tillkom utan att någon äldre togs ur bruk (oftast hade man redan under 1800-talet gjort denna åtgärd).
Ett torn till kyrkan byggdes 1857 men det revs istället för att flyttas med när man flyttade kyrkan till Fornbyn, detta pga att man ville återge kyrkan sitt ursprungliga utseende. Däremot flyttade man en ståtlig klockstapel från Kärråkra kyrka och placerade en liten bit bort från kyrkan.
En del inventarier följde med vid flytten, bland annat predikstolen i senbarrock från 1780 som är gjord av Johan Flodström från Odensåker. Även korset på altaret, nummertavlan, ljuskrona av trä osv. En del inventarier har tagits från Västergötlands museums samlingar. Till exempel är orgeln från Kyrkefalla gamla kyrka och dopfunten har tidigare stått som fågelbad i trädgården på Stora Bjurum.
Själva kyrkotomten inramas av en fin stenmur gjord i gråsten med en ingång i öster och en i väster. Den östra utgörs av en vacker, dubbel smidesgrind troligen från 1700-tal. Västra ingången utgörs av en stiglucka.
På området runt kyrkan finns det flera ditflyttade reliefprydda ringkors från 1600 och 1700-tal, gravstenar och tre större gravhällar. Utanför stenmuren står en fattigbössa eller offerstock som är tillverkad efter förebild från gamla fattigbössor i Västergötland.
Kyrkan är väldigt sällan öppen då den bara används sommartid för tex dop, bröllop och musikandakter. Ytterst få gånger är den öppen så man kan gå in och titta, dock så är det avspärrat så man kan bara stå i öppningen mellan vapenhuset och själva långhuset. Längre in än så kommer man inte. Jag hade nog en del tur att jag lyckades pricka in en av de dagarna då kyrkan var öppen!
Alla foton tagna med Fujifilm X-T2 och 18-55mm f/2,8-4
Pingback: Fornbyn i Skara – På jakt efter kulturhistoria