På ett berg omgärdad av lantlig miljö ligger den lilla tornlösa, vitputsade kyrkan Bergums kyrka med anor från 1200-talet. Bergum betyder just ”bygd vid berg” och namnet härstammar enligt ortnamnsforskare från järnåldern. Bergum socken är rik på fornlämningar med tex gravfält, hällmålningar, boplatser, offerplatser osv. Socknen fick gestalten av en bondebygd redan på 1000-talet.

Bergum ligger i det nordöstliga hörnet av Göteborg kommun och gränsar till Lerum. Närmaste samhälle är Olofstorp. Det första dokumenterade namnet på trakten var Bergem (år 1348), vilket 1415 ändrades till Biergheem. Redan på 1100-talet var trakten kristnad och sockenorganisationen genomförd. Valet av kyrkans placering gjordes med tanke på att så många som möjligt i socknen lätt skulle kunna ta sig till kyrkan. För att kyrkan skulle synas och höras bra byggdes den på en höjd.

Att kyrkan hela tiden legat på samma ställe styrks av det faktum att man omkring förra sekelskiftet hittade ett medeltida offerkärl i schaktjord från kyrkan (offerkärlet finns nu på Vänersborgs museum). Vid renoveringen 1956 hittades spår av gamla dörr- och fönsteröppningar vilket stödjer det faktum att man anser att att koret och långhusets murar är av medeltida ursprung. Långhuset hade ursprungligen en portal i sydväggen nära västgaveln, vilket är typiskt för romanska sockenkyrkor. Man fann också ett litet fönster i koret. Och det är främst i de kraftiga murarna i långhuset och det lägre och smalare korets som man kan avläsa kyrkans medeltida ursprung. Kyrkans nuvarande utseende präglas främst från 1700-talet.

Kyrkan har genom tiderna varit rätt utsatt, särskilt under 1500- och 1600-talen då kyrkan låg i gränstrakten mellan svenskt, norskt och danskt land. Vid ett par tillfällen stal och förstörde fientliga trupper all inredning och kyrkan fick ett tag tjänstgöra som stall och magasin. Och vid det nordiska sjuårskriget (mitten på 1500-talet) gick danskarna så hårt åt kyrkan att församlingsborna tvingades byta ut hela takkonstruktionen.

Även om kyrkan ser rätt så oansenlig ut utvändigt blir man positivt överraskad när man träder in i kyrkan och det är nog främst pga de vackra takmålningarna från 1700-talet som den får sin ståtliga prägel. En stor bonus enligt mig är att kyrkan även har en del bevarade fragment på väggarna från målningar utförda på 1500- eller 1600-tal. Kalkmålningarna på väggen har ursprungligen visat bibliska motiv i inramade fält ovanför en sammanhängande dekor av blomsterrankor. Dessa är nu på sina håll väldigt fragmentariska pga en del oförsiktighet vid tidigare ombyggnationer.

Målningarna bakom predikstolen föreställer Jakobs dröm

Takmålningar fick en blomstring i västsverige under 1700-talet. En förklaring är att taken på kyrkorna här oftast utgörs av träbrädor. I tex Skåne, Gotland och Mälardalen försågs de medeltida kyrkorna oftare med sten- eller tegelvalv. Under medeltiden hade kyrkorna varit självständiga och haft makt och rikedomar. Efter reformationen, när kyrkorna knöts till staten, lät Gustav Vasa samla in kyrkans rikedomar och församlingarna fick då svårt att ha råd med underhåll. Efter sockenstämmornas införande under 1600-talet fick församlingarna återigen inflytande över underhåll och ombyggnad och då satsade man i västsverige just på bemålade kyrktak.

Takmålningarna i Bergum kyrka är utförda 1778 av Matthias Hasselberg och Marcus Hammardal. Inga av dom var skråanslutna.

Avbildning av Treenigheten. Fadern och sonen sitter på ett moln och den helige Andes duva svävar över dom

Till höger avbildas den uppståndne Kristus som visar sig för lärjungarna och Tomas tvivlar

Till vänster är Jesus i Getsemane och till höger är Jesus inför Herodes

Till höger föreställer soldaterna som kastar lott om Jesus kläder

Till höger avbildas Kristi Himmelsfärd

Det finns totalt tio bibliska scener avbildade runt takets sidor. De behandlar Jesu död och uppståndelse och ovanligt mycket utrymme har getts till scener där Jesus visar sig för de tvivlande lärjungarna. Kanske var det viktigt för kyrkoherden att illustrera skillnaden mellan tro och tvivel för sina församlingsmedlemmar.

Under 1800-talets ombyggnadsiver målades takmålningarna över, en dopängel som satt ovanför dopfunten togs bort (och såldes 1903) och vissa av predikstolens och altaruppsatsens statyer och figurer togs bort. Altare och predikstol målades också om. På läktarbröstet finns bilder av Jesus och de tolv apostlarna och dessa plockades bort och såldes ihop med en del andra inventarier. I samband med en stor renovering och restaurering 1956 lyckades man spåra och köpa tillbaka 12 av de 13 bilderna. Dessa var helt oskadda och kunde sättas upp i befintligt skick. Den 13:e är målad av konservator Thorbjörn Engblad. Dopängeln återfanns aldrig däremot. Engblad tog även fram takmålningarna igen samt kalkmålningarna på väggarna och återskapade även den ursprungliga färgsättningen på predikstolen och altaruppsatsen. Nytt golv och nya bänkar tillkom också. Renoveringen syftade till att lyfta fram drag från såväl den medeltida kyrkan som 1700-tals kyrkan.

Altaruppsättningen är från tidigt 1700-tal (vissa av detaljerna i ramen och skulpturer tillkom senare under 1700-talet)

Draperimålningen bakom altartavlan tillkom i samband med takmålningarna

Det stora golvuret framme vid altaret är en gåva från församlingsmedlemmarna och gavs till kyrkan 1801. Uret bär datering från 1632.

Läktaren och orgeln. Orgelfasaden är från 1886

Matthias Hasselberg, som var en av de som utförde takmålningarna, var även bildhuggare och det var han som gjorde predikstolen i rokokostil år 1796. Den är mycket vacker; enkel och med mjuka, runda former och en lugn färgställning.

Dopfunten med en cuppa av täljsten är från 1689. Synd att den dopängel som hängde över den som sagt är försvunnen sedan länge.

Kyrkans vapenhus tillkom 1775 och sakristian är så pass ny som från 1925.

Klockstapeln som står på kyrkogården är från 1823 och i den hänger två klockor. Den större är gjuten av Johan Daglieb 1748 och den mindre av Jan Tholvis 1557. En tidigare storklocka, gjuten i tyska staden Wismar 1567, togs från kyrkan år 1650 som vedergällning i svensk-norska krigen. Den finns i Romelanda kyrka.

På kyrkogården finns ett s.k Lapidarium, vilket är en samling stenar. På kyrkogårdar syftar de till att bevara stenar från äldre gravar som inte är i bruk men som har kulturhistoriska värden. Den äldsta stenen är från 1669. De flesta är från sent 1600-tal fram till 1700-tal. Typiskt för gravstenarna från sent 1600-tal är att de är smala/tunna och tillverkade i granit. De från 1700-talet är också i granit men större.

Sten från 1772

Sten från 1689

Dessvärre har det stått fel öppettider när jag googlade så kyrkan var egentligen inte öppen när jag var här. Jag hade dock sådan tur att en ur personalen bara skulle förbi kyrkan en snabb sväng för att hämta något och hon var då vänlig att låta mig gå in en snabbis för att få några bilder. Det tackar vi för! Det är en kyrka väl värd att se, men man bör kolla upp öppettiderna i förhand. Jag tror den bara var öppen en onsdag i månaden eller liknande. Inte nog med att kyrkan är trevlig så är även omgivningen! Och inte alltför långt härifrån ligger naturreservatet Vättlefjäll.

Alla foton tagna med Fujifilm X-T2 och 18-55mm f/2.8-4

Välkommen