Våmbs kyrka är en liten, fin och mycket välbevarad medeltidskyrka byggd i kalksten med plats för endast 50 personer. Den ligger i den lilla socknen Våmb som ligger strax utanför Skövdes stadskärna, inringad på tre sidor av Cementas stora (och fula) anläggning och kalkbrott. Det är en kyrka och socken med traditioner kopplade till helgonet Sankta Elin av Skövde (även kallad Sankta Helena) och det gör kyrkan till lite av en ”kändis”. Kyrkan har vid flera tillfällen hotats med rivning då den i omgångar varit väldigt förfallen. Som tur är gjordes krafttag för att få ordning på kyrkan igen! 

Namnet på socknen nämns i skriftliga handlingar första gången på 1270-talet. Det skrivs då Wam och den erkända uppfattningen är att namnet kan härledas ur va=vrå och um=hem/by, alltså ungefär ”byn i vrån”. Och syftar väl då på den lilla ”vrå” som bildas av Billingens ena sida, där byn ligger inklämd. På 1500-talet lades ett avslutande b till i slutet på namnet (men det ska uttalas stumt) och efterhand har stavningen ändrats, så nu heter byn alltså Våmb. Det finns även en annan tolkning av namnet Våmb, att det skulle hänvisa till Vårfruhem. Då vissa menar att kyrkan var helgad åt jungfru Maria, så kom socknen att kallas för Vårfruhem. Vissa motsätter sig denna tolkning och menar att Vårfruhem är ett för nytt ord för att kunna sätta spår efter sig i namnet Våmb. De anser att det är en konstruerad tolkning.

Långhus, kor och absid är daterade till strax efter 1160 och tornet med sina fina ljudgluggar är uppfört strax därefter. En skarv mitt på tornet (den sitter strax ovanför den första lilla gluggen) visar att tornbygget en tid stod stilla, men att byggnaden troligen blev klar omkring år 1200. Kyrkan var sannolikt aldrig målad invändigt under medeltiden. Kryssvalven i långhuset slogs på 1300- eller 1400-talet, vilket brukar vara fallet med de flesta medeltida kyrkor (då man influerades av den nya stilen gotiken). 

Kyrkan är uppförd i grovt tuktad kalksten, vilket faktiskt är lite ovanligare. I stort sett alla tidiga kyrkor i stiftet är uppförda i sandsten. En annan kalkstenskyrka i närheten är Varnhems klosterkyrka på andra sidan Billingen. Munkarna kom i mitten av 1100-talet. Man kan observera samma material och teknik där som i Våmbs äldre partier. Antagligen var Varnhems klosterkyrka förebilden och utgångspunkten för Våmbs kyrka. Traditionen berättar att det fanns en förbindelse mellan Varnhem och Våmb. Tex så vandrade munkarna i Varnhem över berget Billingen till Våmbs kyrka, där de firade mässa och sedan övernattade i kyrkan. 

Ljudgluggarna med de stora mittkolonetterna i Våmbs torn har satts i samband med westfalisk arkitektur. Tornet har förutom ljudgluggarna även smala rektangulära fönster så kallade ”skyttespringor”. Från början hade tornet sadeltak. På en teckning av kyrkan, gjord av Peringskiöld på 1600-talet, kan man se att tornet har sadeltak och ett vapenhus åt söder i knuttimmer.

Den allra tidigaste inredningen bestod förmodligen inte av så mycket mer än altare, väggfasta bänkar, små ljusgluggar till fönster och ett innertak av trä, eller ännu troligare: öppet tak så att takstolarna syntes. Några större ingrepp under medeltiden gjordes inte, förutom att man slog kryssvalv i långhuset, tunnvalv i koret och hjälmvalv i absiden. Sydportalen är samtida med kyrkan och den vackra järnbeslagna dörren är från 1600-talet. Däremot är västportalens båge och dörr från nyare datum, nämligen från en restaurering 1897.

Som jag nämnde i inledningen har Våmbs kyrka koppling till Sankta Elin av Skövde. Enligt traditionen ska det nämligen ha varit hon som uppförde kyrkan vid sin gård som låg i Våmb. Elin var en högättad och from kvinna som levde på 1100-talet. Hon har aldrig blivit officiellt helgonförklarad men vördas i hela Sverige och delar av Norden och är Västergötlands och Skövdes skyddshelgon. Legenden om henne skrevs ner av skarabiskopen Brynolf Algotsson i början av 1300-talet och det är vår äldsta källa till kunskap om henne. Efter makens död levde hon ett fromt liv på sin gård i Våmb och skänkte stora gåvor till bland annat kyrkan i Skövde och sägs ha varit med vid uppförandet av Götene kyrka. Det sägs att hon blev mördad när hon var på väg till Götene kyrkas invigning. Legenden berättar att hennes svärson var hustrumisshandlare och att sankta Elin i ett försök att hjälpa sin dotter, sett till att svärsonen blev mördad. För att undvika konsekvenserna for hon på pilgrimsfärd till Jerusalem. Efter återkomsten överfölls hon och dödades med svärd, antagligen av svärsonens släktingar. Liket fördes till Skövde kyrka (där hon är begravd) och snart uppstod mirakler vid hennes grav. Helgonrykte uppstod och Skövde blev en vallfärdsort. Det finns en sankta Elins källa utanför Skövde stadskärna och enligt traditionen sprang källan fram där när hennes lik fördes från Götene till Skövde kyrka. En annan sankta Elins källa finns i Götene och det var där det sägs att hon blev mördad.

Under medeltiden var Skövde ett centrum för den lokala kulten kring Sankta Elin, men någon stad tycks inte ha funnits på platsen förrän vid 1400-talets början. Skövde tätort var under medeltiden en av landskapets minsta stadsbildningar och troligen har staden vuxit fram kring kyrkan och verksamheter som var knutna till denna. 

Sedan under 1560-talet var Våmb en storby med 14 gårdar och minst en kvarn. Utmed kyrkan finns nämligen en (nu för tiden) liten bäck, men troligtvis har vattenflödet varit mycket större, då det i slutet på 1600-talet fanns hela 5 kvarnar utefter bäcken!

I vapenhuset finns en liljesten från medeltiden och en gravsten från 1700-talet med inskriften: ”Ambiörn Assarson död 1782. På 430 år det första korn som blef nedlagt i denna Guts åker. Dess hustru Cathr:Er D: i Enocsgården 1792.”

Kyrkan har en del fina inventarier, tex predikstolen från 1773, av okänd konstnär. De fyra fälten har kvinnobilder som symboliserar kärleken, hoppet, tron och rättrådigheten. Det var typiskt för den tiden att man ofta ersatte Salvatore Mundi och evangelisterna med de kvinnliga dygderna istället.

Några vackra gamla träskulpturer finns också så som den sittande Madonnan som är daterad till mitten av 1200-talet och bedöms vara ett inhemskt arbete. Denna typ av madonna som sitter på en tron introducerades ursprungligen av munkarna tillhörande cisterciensorden. En annan skulptur är den stående Madonnan som man har daterat till 1400-talet. Här skildras hon som himladrottningen. Båda dessa madonnaskulpturer är ganska skadade. På altaret finns ännu en skulptur, en skulpturgrupp föreställande korsnedtagningen. Den föreställer Kristus som lossas från korset av en tjänare, Josef och Maria. Denna är från medeltidens slutskede och har förmodligen ingått i ett altarskåp. Över triumfbågen hänger ett stort triumfkrucifix i ek. Detta krucifix är lite ovanligare då det bär drag av två medeltida traditioner samtidigt – Kristus som segraren och den lidande Kristus. Stilmässigt är det samma typ som de välkända skulpturerna i Viklau och Vänge på Gotland.

Dopfunten är gjord i sandsten och dateras till 1100-talets slut. Dopfunten ingår i en liten grupp med funtar som kallas ”Våmbgruppen”. På funten finns ett ansikte uthugget, vilket ser rätt häftigt ut tycker jag personligen. 

En skrifteklocka från 1744 hänger på väggen. På medeltiden kallades dessa primklockor och man ringde i den då nattvardsgästerna gick fram och då barnsängshustrurna kyrkotogs. Detta är ursprunglige en katolsk sedvänja och den förbjöds i Våmb vid en biskopsvisitation år 1792.

I vapenhuset hänger en tavla från slutet av 1700-talet som berättar om kyrkans historia. Vissa grejer är mest lösa traditioner och vaga källor men tex att Våmb skövlades och brändes år 1566 av Daniel Rantzaus (dansk krigare och ledare för framryckningen i Sverige) stämmer. Han intog även Varnhems kloster som också skövlades.

På 1700-talet var Våmbs kyrka mycket förfallen och det var till och med tal om att rasera kyrkan. Vid denna tid, 1773, hade dock församlingen precis fått sin nya predikstol och ville därför ha kvar kyrkan, vilket ledde till en restaurering år 1790. Kyrkan fick vid detta tillfälle målningar i bland annat valven, dessa togs dock bort vid en restaurering 1897.

Mot slutet av 1800-talet var kyrkan återigen i mycket dåligt skick. Man vände sig då till Kungliga Vitthets-Historie- och Antikvitetsakademin med bön om ekonomisk hjälp. En ansökan om statsanslag på 1611 riksdaler lämnades in. Det blev beviljat då man tog hänsyn till församlingens fattigdom och dels på grund av det faktum att kyrkan ansågs vara en av de få äldsta i relativt oförändrat skick. Så man ville bevara kyrkan som ett antikvariskt minnesmärke. Åtgärderna blev emellertid av rätt liten omfattning och räckte inte långt. I november 1891 skrevs en rapport om tillståndet på kyrkan och det framgick att skicket var i sådant att ras kunde ske när som helst och man avrådde från att hålla gudstjänster i kyrkan tills det att den blivit reparerad. Rapporten innehåller en kostnadsberäkning på 2796 riksdaler.

 

Reparationerna drog ut på tiden och 1895 var kyrkan så riskabel att alla gudstjänster måste ställas in. Restaureringen genomfördes till sist 1897-98. Man lagade murar, tog bort läktaren, två små fönster murades igen, vapenhuset i söder togs bort osv. Efter alla åtgärder var man rätt nöjd med sin kyrka. Men efterhand som tiden gick blev man mindre och mindre nöjd med kyrkans utseende. Församlingen tyckte att den hade blivit för romantisk. Efter första världskrigets slut var man beredd att åter restaurera kyrkan. Kyrkans utseende återgick mer till hur den såg ut före 1800-talets restaurering. 

Jag tycker verkligen att Våmbs kyrka är värd ett besök. Det är en otroligt fin och charmig liten kyrka och den ligger i en fin miljö. På sommaren brukar kyrkan ha öppet några timmar när det finns personal där. I vanliga fall är en stor del av långhuset avspärrat med rep och det är larmat, så man kan inte komma så nära. Men när jag var där så frågade jag personalen som var där och jobbade om jag kunde få komma närmare och de var villiga att larma av och ta bort avspärrningen under tiden som de var där och jobbade. Det är jag tacksam för! Blir ju bättre bilder om man kan få gå lite närmre! 

 

Alla foton tagna med Fujifilm X-T2 och 18-55mm f/2.8-4 samt 55-200mm f/3,5-4,8

Välkommen