Södra Vings kyrka ligger i Hökerum som ligger i västra delen av Ulricehamns kommun. Det är ett mycket intressant område med flera runstenar, domarringar och gravrösen. Kyrkan i sig är också otroligt intressant och mäktig och är, för att vara en vanlig sockenkyrka, väldigt rikt utsmyckad. Detta beror till största sannolikhet på att det i socknen har bott många rika ätter under tidens gång. Till exempel så ägdes i stort sett hela Södra Vings socken under äldre medeltid av en enda mäktig familj, den så kallade Vingätten. Kyrkan må se ganska vanlig (och smått tråkig) ut på utsidan, men när man stiger in möts man av en storslagen syn.

Kyrkans äldsta delar (långhuset) har daterats till 1130-tal, genom att man har undersökt träet i takstolarna. I Västgötalagens biskopslängd står det att biskop Bengt den Gode ”lät bygga kyrkan i Ving och inreda henne och han vigde henne utan ett öre.” Biskop Bengt den Godes regeringstid brukar ju dock förläggas till 1150-1190, så om kyrkan byggdes 1130 eller 1150 är kanske svårt att säga hundra procent säkert. Forskare är i alla fall överens om att det är Södra Ving som åsyftas och inte Norra Ving som ligger utanför Axvall, då den kyrkan är några tiotal år yngre. Den vackra, romanska kolonnportalen i söder (vilket var den medeltida kyrkans huvudingång) skänktes av Bengt den Gode. Kyrkan hade dock även en västportal, som är bevarad endast till vissa delar. Tympanonstenen över sydporten föreställer Kristus med en bok i ena handen och ett kors i den andra, som han stöter i ulvens svalg. Det symboliserar kristendomens kamp mot hedendomen. Det är Ottravadsmästaren som har gjort portalen. Han betraktas som en av Västergötlands ledande romanska bildhuggare. Han har även gjort en portal i bland annat Valstads kyrka. Det anses även att det är han som har gjort dopfunten som tillhörde Södra Vings kyrka, men som numer ingår i Statens Historiska museums samlingar. Man tror också att det kan vara så att det var han som var byggmästaren när Södra Vings kyrka uppfördes. Även den romanska kolonnportalen tyder på datering till 1150-tal. Dock kan det säkert vara så att den har fogats till själva öppningen efteråt? 

Kyrkan har alltid legat i utkanten av socknen, som förr hette enbart Ving efter det fornsvenska vighne, som betyder ”den vikta”, ”krökta”. Detta syftar på sjön Mogdens form. Södra Ving blev det officiella namnet i slutet på 1800-talet för att skilja det från Norra Ving utanför Axvall. Södra Ving var näst efter Toarp den största socknen i Ås härad och kyrkan hade som sagt flera framstående gynnare i den under medeltiden betydande Vingätten. Anund Tunasson, tillhörande Vingätten, nämns i Erikskrönikan som en folkunge. Han var en av de fyra ledarna mot det sista folkungaupproret mot Magnus Ladulås år 1280. Anund var den första kända ägaren till godset Fagranäs, vars läge är lite omtvistat. Vissa vill förlägga den till i närheten av där Vädersholm låg, alltså vid Sjön Mogden, men en del vill förlägga den till vid sjön Tolken. Hans son Tune Anundsson var farfars farfar till Sten Sture den äldre. Fagranäs ersattes sedan av Vädersholms borg, vilken nämns första gången 1378. Då Gustav Tunassons (son till Tune Anundsson) dotter Benedikta Gustavsdotter överlåter borgen till sin tredje man Heyne Snakenborg. År 1388 belägras borgen av drottning Margaretas trupper och hon lyckas tvångsköpa den och skänker den till Gudhems kloster. I början på 1400-talet förstörs borgen och gården/slottet Hökerum övertar istället rollen som huvudgård i området. 

Kyrkans storklocka är från 1293 och skänktes av riddaren Tune Anundsson. Tune hade vid denna tid patronatsrätt över kyrkan, vilket innebar att han hade rätt att tillsätta kyrkoherde i pastoratet. Den präst han kallade hit hette Asmundus, enligt klockans ursprungliga inskription. Detta är också den första präst i Södra Ving som man känner namnet på. Klockans lillklocka är från 1400-talet och båda klockorna har hängt i en fristående klockstapel, vilken revs på 1700-talet när tornet byggdes.

Kyrkans kor utvidgades redan i slutet på 1200-talet och fick gotiska valv. Nedtill på valvribborna finns i varje hörn skulpturer av manshuvuden, vilka har varit bemålade en gång i tiden. Vilka det är tänkt att de ska avbilda vet man inte, men kanske är det Tune Anundsson och andra högt uppsatta sockenmän? Det är mycket möjligt att det var han som bekostade denna ombyggnad av koret. Där valvribborna strålar samman i taket finns en stenrelief föreställande Guds lamm. Kyrkans altare är medeltida och har oputsade sandstenskvader. Trefönstergruppen tillkom när koret byggdes om till gotisk stil, dock så är det rekonstruerat år 1943, efter att det satts igen år 1787. Sådana här trefönstergrupper var en influens från domkyrkor och klosterkyrkor, i det här fallet Skara domkyrka och Varnhems klosterkyrka. 

På 1460-talet slogs valv i långhuset samt att tak och väggar bemålades med vackra målningar. Dessa kan mycket väl ha bekostats av västgötalagmannen Ture Jönsson Svarte Skåning, som var ingift i släkten Snakenborg. Detta finns det dock inga skriftliga bevis för.  Hökerums gård beboddes fram till mitten av 1400-talet av fogden Henrik Snakenborg, som runt 1455 gifte bort sin dotter Britta med Ture Jönsson Svarte Skåning. Denne bytte till sig godset, som sedan drottning Margaretas tid varit i Gudhem klosters ägo. 

De två ungefär samtida målarverkstäderna inom det medeltida Skara stift var Amunds och Nils Håkanssons verkstäder, men dessa liknar inte stilmässigt målningarna i Södra Ving. De har gemensamma drag med målningarna i Husaby kyrka och Lugnås kyrka varför man brukar sammanföra dom till en grupp. Troligtvis är det olika målare, men att de har inspirerats från samma källa och man anser att de har inspirerats av en målare som är känd via sina initialer ”E.S” och kallas därför Meister E.S. Han var en sydtysk guldsmed och kopparstickare och var verksam i övre Rhenområdet under 1440-1467. Han hade troligen verkstad i Strassburg och därifrån utgick kopparstick i stora upplagor, som spreds runt om i Europa. Många bildhuggare och målare tog dessa som utgångspunkt för sina kompositioner. Bilderna av de fyra kyrkofäderna i Södra Ving tror man är hämtade från grafiska blad som var avsedda som förlagor för guldsmeder, fast att målaren här har förstorat upp dom i megaformat. De vackra målningarna i kyrkan målades över när kyrkan vitkalkades invändigt på 1600-talet, men 1943 togs de åter fram och konserverades. Med största sannolikhet har det funnits målningar även på väggarna, men dessa har försvunnit i och med de upprepade utvidgningarna man gjort av fönstren samt att väggarna putsades om helt och hållet år 1873, vilket antagligen har medfört att målningarna försvunnit för all framtid.

Närmast koret finns Kristus i en ursprunglig röd mantel sittande på regnbågen som världsdomare. Han håller händerna utsträckta (målningarna har enligt konstexperten Viola Hernfjäll blivit lite förvanskade då det är meningen att händerna även ska ha sår) och från hans mun utgår det tveeggade svärdet och liljan, vilka är tecknen på Guds vrede och nåd.

Övriga målningar föreställer de fyra kyrkofäderna (de som i den västerländska kyrkan från och med 700-tal brukar räknas som ”kyrkans lärare”). Dessa är Hieronymus, Ambrosius, Augustinus och Gregorius den store (det är han som har gett namnet till den så kallade gregorianska kyrkosången). Sedan finns det bilder av fyra profeter, men på grund av att texten i deras språkband som omslingrar dom är i princip utplånad går det inte att vara helt säker på vilka de är. Kyrkofäderna brukar dock sammanställas med de fyra större profeterna Jesaja, Jeremia, Hesekiel och Daniel, samt att ett av språkbanden börjar med ”Jeremia”. Därför kan man tänka sig att det är dessa profeter som avbildas.

I vapenhuset finns en gravhäll med runor, huggna av stenmästare Harald (Haraldus). Han var verksam på 1100-talet och hans kännetecken var bland annat att han högg ena sidan med runor och en sida på svenska med latinska bokstäver. Han har även huggit stenar i Valtorp (vilken finns på Statens historiska museum), Ugglum, Gudhem och Slöta. Runorna säger:”Bothild lät göra denna gravvård efter Sven Dyrmodsson. Harald stenmästare gjorde den.” Både Ottravadsmästaren och stenmästare Harald har alltså gjort arbeten för kyrkan, vilket är ett tecken på kyrkans dignitet. I vapenhuset står också en gammal offerkista.

Predikstolen tillkom 1689 och den är i barockstil och utsmyckad med sex apostlar. Södra Vings kyrka har ovanligt nog en herrskapsläktare bevarad, vilken är från 1748 och är i rokokostil. Det var lagman Giötenstierna, som på den tiden ägde Hökerums gård, som lät sätta upp denna läktare och sig och sin familj. Läktaren pryds av familjens släktvapen. Det är inte många kyrkor som har bevarat herrskapsläktarna. Det var inte helt ovanligt att välbeställda personer, om de fick tillstånd, uppförde sig en egen läktare. Även släkten Oxehufvud, ägare av Säby gård, har haft en egen läktare. Den var placerad i koret och byggdes 1712, men denna finns dock inte kvar längre. 

I en glasmonter vid ingången till kyrkan förvaras lite intressanta inventarier så som kyrksilver, en madonnaskulptur i trä från 1400-talet som troligtvis hört till ett altarskåp. Det har antagligen prytt Mariaaltaret som brukade finns längst fram på norra väggen. I skåpet förvaras även den gamla nyckeln som hörde till Töve numera raserade medeltidskyrka samt ett gäng med mynt som har hittats i och runt kyrkan.

Sakristian som är byggd under 1600-talet byggdes ursprungligen som gravkor till Börje Drakenberg och hans familj. Vindflöjeln på tornet, som är i formen av ett drakhuvud, satt från början på taket till det gravkoret. Även ätten Oxehufvud ska ha haft ett gravkor i kyrkan. 

I koret finns en brudbänk, troligtvis från 1600-tal, som har mycket vackra målningar på baksidan. Utanför ingången till kyrkan står tre gamla stenar lutade mot väggen. Två av dom är runstenar. VG 167 som står till vänster är från 1200-tal och har runor blandade med latinska bokstäver. Denna sten går ej att tyda och räknas som så kallad nonsensinskrift. Vg 166 som står till vänster och den är daterad till år 980-1015. Enligt en uppgift från 1869 låg den då ner som trappsten vid en grind in till kyrkogården. Det är bara början av skriften som är bevarad och den säger: ”Kafi satte stenen.” Stenen i mitten har jag inte hittat någon information om.

Ungefär 600 meter söder om kyrkan finns en annan runsten, VG 168. Den är illa medfaren och texten till viss del utplånad. Det som har kunnat tolkas säger: ”….gjorde detta minnesmärke efter…sin….Öd….”

Detta var en kyrka som verkligen gjorde mig positivt överraskad! Jag hade inte förväntat mig denna rikedom när man steg in genom porten! Kyrkan hade ju som sagt många välbeställda beskyddare och det var endast några kyrkor i Västergötland som kunde jämställas med Södra Vings kyrka i fråga om de höga intäkterna. Hela detta området är väldigt intressant. Eftersom jag hade begränsat med tid så hann jag bara besöka en av runstenarna (förutom de som var i och utanför kyrkan), men det ska finnas åtminstone en till några kilometer bort samt några domarringar osv. Ett annat besök man kan göra (och som jag ska göra vid något tillfälle) är att besöka resterna från Vädersholms borg, samt inte långt därifrån ska resterna finnas av det man tror kan vara Fagranäs. I det här området kan man lätt spendera en hel dag! 

Alla foton tagna med Nikon Z6 samt 28-75mm f/2.8

Välkommen