Vättlösa kyrka har en del intressanta och annorlunda gravstenar, som i alla fall inte jag träffat på i någon vidare utsträckning innan. Och har en hälsokälla bara några hundra meter längre bort, som har en lite intressant historia kring sig.
Vättlösa (eller Wäterlöso som det skrevs 1366) kyrka ligger i Götene ca 2 km söder om Götene kyrka och dateras till sent 1100-tal eller möjligen början på 1200-talet. Det är en enkel arkitekturform med rakslutet kor och den anses vara inspirerad från engelsk kyrkoarkitektur. Denna typ var lätt att uppföra och det finns gott om dom i Västergötland.
Det är en gammal byggd och ortnamnforskare anser att denna äldre namntyp (-lösa) kan dateras till folkvandringstid och betyder äng eller betesmark, samt vatten eller sjö (-vätu). Vättlösa by genomgick storskifte 1773 och gårdarna flyttades delvis ut vid enskiftet 1808. De tomma bytomterna har senare åter bebyggts. Redan 1558 hade byn hela åtta och två halva hemman, så ganska stor by då. Några hundra meter från kyrkan finns även en hälsokälla som nu ställs iordning av hembygdsföreningen. Denna källa kallas Sankt Torstens källa, efter Vättlösas lokala helgon. År 1623 nedtecknade Johannes Vastovius sägnen om martyren Torsten. Torsten var herde hos en rik herre och varje dag brukade Torsten be på en speciell plats i skogen. Hans husbonde retade sig på att han var så from av sig och slog helt enkelt ihjäl honom. Den rike herrens fru förebrådde honom för detta och kallade Torsten för ett helgon. Man hade precis slaktat på gården och husbonden raljerade och sa att Torsten var lika levande som oxen man precis styckat. Och, som ett under, reste sig oxen helt plötsligt, livs levande. På platsen där Torsten brukade be och där han blev ihjälslagen fanns ett kapell och en offerkälla som avbildades 1693 i Erik Dahlbergs bildverk Suecia Antiqua. Ännu vid 1700-talets början omnämns platsen och att kapellet då låg i ruiner. Därefter föll platsen i glömska fram till 1930-talet då den återupptäcktes.
Vättlösa kyrka
Det finns en hel del fornlämningar i socknen bland annat en stenåldersboplats, en skeppsättning och kolningsgropar och slaggvarpar, vilket vittnar om en tidig järnframställning. Gården Uppsala, som ligger i socknens sydöstra del, anses av vissa inom ”Västgötaskolan” vara den verkliga platsen för hednatidens största offertempel. Detta hednatempel är förmodligen Sveriges mest legendomspunna byggnad och ingen vet hur det egentligen såg ut eller om det överhuvudtaget existerat (enda källan om det är Adam av Bremens historia över Hamburgskiftet, skriven år 1070).
Långhuset med dess kryssvalv och målningar i Vättlösa kyrka
Kyrkans romanska planform är välbevarad men inredning är främst 1900-tal. Valven i kyrkan slogs på 1400-talet och under denna period vidgades även triumfbågen. Man dekorerade valv och väggar med målningar. Dessa målningar kalkades över vid någon av kyrkans många renoveringar. Vid en stor renovering 1910 skymtade troligen åtminstone en del medeltida målningar igenom, då konservator C.W Pettersson målade valven och väggarna i ”medeltidsstil” med slingor och blad och sicksackbandade valvribbor. Riksantikvarieämbetet hade hyst misstro mot Pettersson alltsedan hans konservering av Götene kyrkas målningar som inte blev helt lyckad, då vissa detaljer blivit förvanskade, missförståtts eller försvunnit helt. År 1941 diskuterades ”valvens och väggarnas befrielse från den grälla och okänsligt gjorda dekoren från 1910”. Man hade nu konstaterat medeltida målningar under putslagret, man ville ta fram dessa men först undersöka kvaliteten på dom för att se om det var någon idé. Tiden gick och ingenting hände mer än att smaken så sakta förändrades till C.W Petterssons fördel. Hans medeltidsinspirerade målning i jugendstil ansågs numer som ett fint exempel på restaurering.
Personligen gillar jag målningarna, men jag är ju inte konsthistoriker/kritiker heller, utan jag blir mest bara glad när det finns vägg- och takmålningar i en kyrka!
Ett gravkor till söder om koret uppfördes 1656, men nyttjas sedan 1700-talet som sakristia. Gravkoret gjordes för den friherrliga ätten Stake, en numer utdöd släkt. Dess äldsta med säkerhet kände medlem var häradshövdingen i Dalsland Amund Nilsson Stake (född: 1425, död före 1515). Släkten dog ut slutgiltigt på båda sidor, i slutet på 1700-talet. På läktaren hänger det två begravningsvapen skulpterade i trä, över Erik Stake och Hans Stake (båda döda 1672). Gravhällen till gravkoret finns nu utanför kyrkan, tyvärr sönderslaget men ihopsatt så gott det går. Det är slitet så det går bara att tyda några få reliefer, bland annat syns det svagt efter en dödskalle i stenrelief och en ängel. Änglar brukar vara vanliga på sådana gravhällar och gravstenar men dödskallar känns lite ovanligare (i alla fall för mig).
Svagt efter en dödskalle på ätten Stakes gravhäll
Ängel i relief på ätten Stakes gravhäll
Vid 1910 års renovering kasserades den gamla predikstolen och en ny gjordes som fick målningar i olja på duk av C.W Pettersson och som föreställer Kristus och evangelisterna. Kyrkan fick även en ny altarring, ny läktare, nya portar och sakristian renoverades osv.
Vättlösa kyrka
Altartavlan från 1700-talet skildrar Kristi himmelsfärd. Den har en mycket vacker, skulpterad ram, men altaruppsatsen byttes ut mot en annan vid renoveringen 1910. Dock sattes den tillbaka vid 1982 års renovering. Själva altaret är antagligen av medeltida ursprung och har en relikgömma som innehåller en blykapsel där det ligger en benskärva och träkol i.
Den medeltida dopfunten finns inte längre kvar i kyrkan. Den såldes till Statens Historiska Museum i slutet på 1800-talet. Den anses vara gjord av en västgötsk stenmästare på mitten av 1100-talet och har mycket tydlig ornamentik.
Vid renoveringen som skedde 1982 gjordes samtidigt en arkeologisk utgrävning och man hittade bland annat en tröskelstenen till triumfbågens ursprungliga, trånga öppning och två trappsteg framför altaret på vilka prästen stått under mässan. Man undersökte även det tunnvälvda rummet som finns under det före detta gravkoret (sakristian) och där hittades skallar och skelettrester, men inga kistor. Man kan anta att dessa är från ätten Stake.
Vid denna renovering upptäcktes även två porträttgravhällar gjorda omkring år 1600. Den som ligger framför predikstolen visar en kvinna i fotsid dräkt och föreställer Malin Björnsdotter av den adliga släkten Bååt. Hon avled på Lilla Bjurum 1598. Den andra hällen visar en man i rustning och en kvinna i änkedok. Den är av ryttmästaren Nils Claesson Ekeblad (död 1609) och hans hustru (och kusin) Anna Ekeblad (död 1611).
Det finns även en häll framme i koret och under den hällen finns ett rektangulärt utrymme med kallmurade sidor ca 1 meter under jord med multnande trärester och benbitar. Tack vare att dessa gravhällar länge legat under trägolv (det var när man skulle byta trägolvet mot kalkstensgolv man upptäckte dom) så har reliefen skyddats och är i väldigt tydligt och fint skick.
Gravhäll i koret
Kyrkogården är utvidgad i två etapper och på den ursprungliga delen finns flera intressanta gravstenar och en mängd s.k allmogegravstenar. De var vanliga bland allmogen under slutet av 1600-talet och början av 1700-talet. För det mesta inskränker sig inskriften till de dödas initialer och eventuellt årtal.
Trasig allmogegravsten
Fanns fler andra annorlunda och speciella gravstenar som jag inte har sett exempel på vid någon annan kyrka jag varit.
Här hvilar oskulden
Gravsten med dödskalle
Den ståtliga klockstapeln
Den ståtliga, röda klockstapeln i trä är uppförd 1798 och är av klockbockstyp med inbyggd klockkammare. Den har troligtvis ersatt en tidigare klockstapel. Storklockan är från 1726 och lillklockan från tidig medeltid, troligtvis 1200-tal.
Före detta komministerboställe
Sydväst om kyrkan ligger det före detta komministerbostället. En mycket vacker rödfärgad träbyggnad från 1700-talet. Numer tjänstgör den som hembygdsmuseum. När jag var där var den inte öppen, annars kan man gå in där och titta på hur ett sådant här ställe typiskt sett brukade vara inrett.
del av en liljesten
Jag hittade en halv liljesten en bit från komministerbostället, lutad mot ett uthus av något slag, som stod bredvid en boskapshage.
Vättlösa kyrka
En fin kyrka, som även om interiören är väldigt präglad av 1900-tal, så har man ändå lyckats bevara den medeltida prägeln på ett väldigt bra sätt. Man får fortfarande ”medeltidsfeeling” när man kommer hit tycker jag! Och hos mig ger sånt pluspoäng. Jag gillar inte för moderna, stilrena, tråkiga kyrkor!
Ett stort plus är alla intressanta och speciella gravstenar och gravhällar, det är också något som bidrar till den medeltida känslan, att här har vi en gammal byggnad som varit med länge.
Alla foton tagna med Fujifilm X-T2 och 18-55mm f/2.8-4
På jakt efter kulturhistoria 