S:t Olofs kyrka är en av Falbygdens äldsta kyrkor och tillhörde även en av landskapets största absidkyrkor närmast jämförbar med Husaby kyrka. Enligt legenden pekade Helige Sigfrid ut platsen för kyrkan någon gång under missionstiden på 1000-talet. Kyrkan har klarat sig igenom ett flertal bränder som härjat Falköping och som ödelagt stadens träbebyggelse. 

Kyrkan uppfördes sedan i början av eller innan 1100-talets mitt och av den äldsta kyrkan finns betydande delar kvar i den östra delen, dessa delar är gjorda i bruten kalksten.

Kyrkan har långhus med smalare absidkor i öster, västtorn och sakristia i norr. Vid grävningar i och utanför kyrkan har man påträffat grundmurar till en äldre sakristia samt ett västtorn. Det nuvarande västtornet härrör sannolikt också från medeltid (senmedeltid). Under 1200-talets mitt förlängdes långhuset åt väster. Kyrkan har haft flera tillbyggnader på nordsidan däribland ett magasin från medeltid, som sedan revs vid 1800-talets mitt. Den nuvarande sakristian byggdes 1918.

I allmänhet fick sockenkyrkorna sakristia av sten tidigast under 1200-talets andra hälft. Även de äldsta vapenhusen härrör från 1200-talet. S:t Olofs kyrka utgör ett av undantagen både vad gäller sakristia och vapenhus. Den tidiga sakristian verkar ha byggts samtidigt som själva kyrkan. Undersökningar på 1950-talet visade också grundmurarna till ett vapenhus framför kyrkans ursprungliga sydportal. Man tror därför att vapenhuset var i bruk innan långhuset förlängdes på 1200-talets mitt. Även dess storlek gör S:t Olofs kyrka rätt ovanlig. Med tanke på hur litet Falköping var (och är) så är kyrkan oproportionerligt stor. Det kan förklaras med att Falköping väldigt tidigt var en betydande knutpunkt för riksvägar och häradsgränser.

Redan långt före medeltiden utmärker sig Falan, senare kallat Falbygden, som ett av Västergötlands viktigaste bosättningsområden. Här har människor levt och verkat i åtminstone 10 000 år. Falköping som ortsnamn omnämns första gången år 1281 i en stadga till Västgötalagen, men först 1441 kallas Falköping för stad. Bland de många olika medeltida stavningarna finns bland annat Phalokopia (1331) och Ffallaköpwngh (1502). En mer modern stavning hittas först 1528.

Folkmängden var på 1500-talet 100-300 personer, så även om Falköping var en liten stad tycks dess kyrka ha varit en viktig institution i Skara stift under medeltiden. Kyrkan är ju dessutom betydligt äldre än staden. Det är sannolikt mot bakgrund av platsens betydelse som ett kyrkligt centrum, som den senmedeltida stadsbildningen ska ses.

Staden brändes ner av danska trupper vid åtminstone två tillfällen. Detta skedde under ledning av Otto Krumpen år 1520 och av Daniel Rantzau år 1566. Skotthål från danska truppers beskjutning finns fortfarande kvar i den, från 1200-talet, södra porten till kyrkan.

Trots arkeologernas tidiga intresse för Falbygden dröjde det till 1973 innan man faktiskt undersökte stadskärnan. År 1981 hade bara ett fåtal och ytmässigt små områden blivit undersökta, framförallt i närheten av kyrkan. Man kunde då konstatera att kyrkogården var betydligt större än man först trott. Man har även funnit spår av silversmide från tidig medeltid nära kyrkan, vilket ytterligare kan visa på stadens tidiga kyrkliga betydelse. Där har även funnits en prästgård, en rådstuga, ett köpmannagille och ett torg. Torget, kallat Fårtorget och känt från 1600-tals kartor, var det ursprungliga medeltida torget. Det låg där nuvarande Nygatan passerar kvarteren Plåtslagaren och Kemisten. Bebyggelsen växte sedan under 1300-och 1400-tal ut från torget och i nord-sydlig riktning.

I Erik Dahlbergs bok Suecia Antiqua et Hodierna finns en ritning av Falköping från Linnés västgöta resa 1746. Linné har skrivit såhär: ”Söndagen höllt oss stilla i Falköping och efter middagen voro vi på ett bröllop på gården Vik. Falköping stad var rätt liten, han mättes med steg, då han fann i bredden vara 200 men i längden 400 steg. Gatorna i staden voro långs efter halvannor. Husen voro alla av trä, mest en våning och ladugårdarna in i staden täckte med halmtak och byggde med skiften. Torget var i proportion mot staden större än något annat i Sverige, ty det var 140 steg långt och 66 steg brett; eljest låg staden på ett behagelig och slät ort mellan de vackra bergen Mösse- och Ålleberg.”

Träskulpturer av apostlar. Tyvärr inte kunnat hitta någon information om när dessa är tillverkade så vet inte om de är nyskapade eller gamla.

Kyrkan har under 1900-talet genomgått flera omfattande restaureringar, under dessa gjordes även arkeologiska undersökningar. Exteriören blottar sedan dess ett tuktat kalkstensmurverk, där flera av kyrkans medeltida muröppningar markerats, tex långhusets unggotiska sydportal. Långhusets två östliga kryssvalv härrör sannolikt från en ombyggnad på 1200-talet.

Den vackra predikstolen är från 1643 dock är själva ”porten” till predikstolstrappan gjord i modern tid. De två skulpturerna av evangelister som finns på var sida om dörren är återanvända från en altarprydnad från 1600-talet.

Under juni 2018 och mars 2019 gjordes en omfattande renovering. Bland annat så målades kyrkan invändigt, de fasta bänkarna togs bort, stenbänkar utefter kyrkans väggar byggdes och glashällar har placerats över ett antal av de gamla gravhällarna i golvet. Blev enligt min mening riktigt läckert med glashällarna som täcker mittgången och ger fina reflektioner!

Glasmålningen i absidkorets fönster gjordes av konstnär Gunnar Torhamn år 1960 och föreställer Jesus som tvättar lärjungarnas fötter.

Kyrkan har många fina inventarier, varav en del har det inte gått att hitta någon direkt information om. I vapenhuset finns det två fina gravhällar varav den ena är från 1682 och är över Falköpings borgmästare Anders Larsson Hwass. Den andra (bild nr 2) är också från mitten av 1600-talet men jag har inte kunnat utläsa vad det står.

Det finns även en vapensköld på väggen i långhuset och denna är över Gabriel Dahlcrona, född 1688 och död 1746. Det står på skölden att han var en trotjänare och major vid artilleriet i Göteborg och ska ligga begravd i kyrkan.

Dopfunten är faktiskt ny, även om man skulle kunna tro att den är medeltida eftersom den har den typen av utseende. Men det som avslöjar den är väl att den är i alldeles för bra skick för att vara så gammal. Den är skulpterad av konstnär Anders Jönsson år 1945.

S:t Olofs kyrka är en mycket fin kyrka och glashällarna i långhuset blir verkligen jättesnyggt! Falköping som stad har en gammal och rik historia och så även kyrkan även om det faktiskt finns ganska sparsmakat med information om den. Eftersom det är en s.k stadskyrka så har den relativt bra öppettider så om man har vägarna förbi Falköping är det definitivt värt att ta sig en titt!

Alla foton tagna med Fujifilm X-T2 och 18-55mm f/2.8-4

Välkommen