På jakt efter kulturhistoria

Det vackra Ostindiska huset på Norra Hamngatan 12 är verkligen en symbol och ett minnesmärke för Göteborg och för Göteborg som hamnstad, men även för den museiverksamhet som bedrivits i 150 år.

Ostindiska kompaniet bildades 1731 av Niclas Sahlgren och Henrik König. Kompaniet hade magasin i flera olika lokaler i staden, men 1746 fick stadsingenjör B W Carlberg i uppdrag att rita ett magasinhus för kompaniet, som även skulle inhysa kontor. Den första ritningen visade en extremt påkostad byggnad, som efter inspektion av överintendent Carl Hårleman, fick ändras till en något enklare och mer robust byggnad, som i slutändan ändå blev det största och mest påkostade huset i Göteborg.

Byggnaden började uppföras 1742 och östra flygeln blev klar 1752. En brand skadade huvudbyggnaden 1758, som sedan slutligen färdigställs 1762 samtidigt som vänstra flygeln. Även om det har gjorts en del om- och tillbyggnader är framförallt större delen av gatufasaden och hela den kryssvälvda bottenvåningen välbevarade sedan 1700-talet.

Huvudbyggnaden är uppförd i holländskt klinkertegel och bara till huvudbyggnaden gick det åt 937 000 tegelstenar. Ostindiska kompaniet använder byggnaden fram till 1807 och på 1830-talet började delar av byggnaden användas som museum. Naturhistoriska museet öppnade här 1833 och Göteborgs museum 1861. Göteborgs musei rit- och målarskola (numera Valand) startade 1865 och slöjdföreningens skola fick 1863 lokaler i östra flygeln. Arkeologiska och historiska museerna, skolmuseet samt industrimuseet på Gårda slås 1993 ihop till Göteborgs stadsmuseum och 1995 flyttas även teaterhistoriska museets samlingar hit. I samband med att Göteborgs museum flyttar in 1861 så görs en ombyggnad av västra flygeln. År 1885 görs en om -och tillbyggnad då byggnaden inte längre räcker till för de stora museisamlingarna.

En donation från grosshandlare J W Wilson gör det möjligt att bygga en ny flygel ut mot Köpmansgatan. Tillbyggnaden gjordes av arkitekterna Hans Hedlund och Yngve Rasmussen och den kom att kallas Wilsonska flygeln och fasaden är utförd i gult och rött tegel men mönstermurning. Väggmålningarna utförda av Thorvald Rasmussen och motiven anknyter till den tidens museisamlingar. Dessa restaurerades 2001 och man använde då samma typ av färger som för över 100 år sedan. Flygeln stod färdig 1890. Ett par år senare moderniserade samma arkitekter även den äldre delen av huvudbyggnaden, bland annat så dekorerades de övre våningarna med kalkstensreliefer. Huvudentrén fick en utformning med jugendinspirerad växtornamentik på kolonner och valvbågar. I samband med detta tillkom även den välkända texten på utsidan av byggnaden: ”Byggnaden restes 1762 af Ostindiska kompt. Göteborgs museum omdanade densamma 1895 för sina samlingar.”

 

Ostindiska husets gård var stenlagd under 1700-talet och början av 1800-talet men 1835 beslöt museistyrelsen att anslå om 600 riksdaler till planteringar.

 

Lite om Ostindiska kompaniet…..

Ostindiska kompaniet fick 1731 ensamrätt på all svensk handel öster om Godahoppsudden. Den första ostindiefararen, Friedericus Rex, avseglade 1732 och fram till 1806 avgick 132 expeditioner, oftast till Kanton i Kina. Många vetenskapsmän följde med på skeppen. De gjorde iakttagelser och samlade material som senare bildade grunden för museernas etnografiska och historiska samlingar. Kompaniet bidrog i Sverige till ett ökat intresse för det kinesiska. Med kompaniet kom en fläkt från den stora världen. Många engelska och skotska handelsmän med familjer slog sig ner i Göteborg. Till auktionerna som hölls i Ostindiska huset lockades handelsmän från hela Europa.

 

Kompaniet fick betydande ekonomiska förmåner av staten och befriades från tullar och avgifter på bland annat skeppsvirke och annat material. Under 1730-40-talen var debatten i Sverige het. Många var kritiska mot handel av ”flärdfulla och onödiga varor”, som sidentyger, porslin, tapeter osv, som enligt teorin urlakade rikets ekonomi. Från utländsk sida betraktades svenska ostindiska kompaniet med skepticism; en ny aktör hälsades inte alltid välkommen. Det svenska kompaniet fick anpassa sig efter de större kompanierna, främst det brittiska.

Det gick sämre och sämre för kompaniet och till sist fick man lämna in konkursansökan och 1813 upplöstes kompaniet. Huset bjöds ut på auktion och Göteborgs stad köpte västra delen 1813 och 1823 köptes den östra av staten.

Kompaniets betydelse för den svenska ekonomin överdrevs länge. Senare forskning är tämligen överens om att den inte påverkade riket nämnvärt. Den var en god investering för deltagarna, men staten gjorde aldrig någon större vinst på verksamheten. Vad man däremot inte kan överdriva är det symboliska och historiska värdet för Göteborg som Ostindiska kompaniet och dess hus har haft och definitivt fortfarande har! Det är verkligen en ikon i Göteborg.

Huset byggnadsminnesförklarades 24 oktober 1968.

 

 

Alla foton tagna med Fujifilm X-T2 och 18-55 f/2.8-4

Välkommen