Gökhems kyrka räknas till en av de bäst bevarade medeltida kyrkorna i Västergötland som i stort sett fått bevara sitt ursprungliga utseende från 1100-tal och kan stoltsera med otroligt välbevarade 1400-tals målningar. Kyrkan ligger i den mer lövskogstäta delen av Falköping och jag var här under en färggrann höst.

Gökhems socken ligger i Vilske härad väster om Falköping och tillhör Västergötlands äldsta kulturbygd med gott om gånggrifter, hällkistor, stensättningar, offerstenar och gravhögar. I området finns två gamla tingsplatser (i Skår och i Leksberg) samt en gammal marknadsplats (Odens kulle). Enligt äldre Västgötalagen hette Västergötlands förste kristna lagman Tore Räv och han kom från Gökhem. Ortsnamnet Gökhem nämns i skrift första gången 1257 och ska betyda ”hemvist där göken hördes”.

Gökhems kyrka var under katolsk tid s.k prebende till Skara domkapitel, vilket innebar att församlingen underhöll en munk eller kanik från Skara, som då också tjänstgjorde som kyrkoherde. En av de första kända hette Benedictus.

Kyrkan består i likhet med de äldsta absidkyrkorna i Västergötland av långhus, smalare och lägre kor och halvcirkelformad absid. Kyrkan är med stor sannolikhet uppförd i början av 1100-talet. Absiden är byggd direkt på berggrunden. Den har två fönster varav det norra är helt oförändrat (det lilla fönstret som syns på bilden ovan), det södra har förstorats något. Ursprungligen hade absidfönstren på utsidan en sandstensomfattning med huggen ornamentik. Endast ett fragment av detta är bevarat. Absidens spånklädda tak har en kort liten ås, vilket är ett särdrag och som annars bara finns i kyrkorna i Våmb, Skälvum och Kinne-Vedum.

I de äldre delarna är kyrkan övervägande byggd i sandsten och i de nya övervägande av kalksten.

Den första ombyggnaden av kyrkan gjordes i början av 1300-talet, då korets väggar höjdes. Då tillkom även takstolarna över det ursprungliga långhuset. Dessa är unika och snidades så att de bildar kors av varierande form. Man såg dom från kyrkorummet eftersom innertak vanligtvis tillkom något senare. Några högt placerade små fönster som fanns under medeltiden (som numer är igenmurade) bidrog nog till att takstolarna skapade ett vackert skuggspel när ljuset lyste in genom dessa fönster. Sedan förlängdes långhuset åt väster i slutet på 1300-talet. Den stora valvbågen i långhusets västra del är en rest av denna. Troligen anlade man samtidigt ett platt innertak.

Den tredje ombyggnaden gjordes omkring 1485, då de nuvarande valven slogs. Nya och större fönster har tillkommit i omgångar och ursprungliga fönster har på vissa ställen vidgats. De största förändringarna ägde rum på 1700-talet. Man ville inte bara släppa in mer ljus genom nya fönster utan man ville även avskaffa en del katolska seder som levat kvar. Bland annat togs korskranket (en slags vägg som skiljde koret från långhuset) bort, vilket var brukligt att man hade under medeltiden. I en beskrivning från 1785 nämner prosten Lindblad, att där i äldre tider fanns ”åtskilliga på detta skrank hängande påfviska bilder. Allt detta blef för mer än 60 år sedan borttaget.” Man tog även bort ett Mariaaltare med madonnabild som funnits i kyrkan. Det var också ett vanligt inslag under medeltiden och på det altaret offrade kvinnorna. Tex brukade kvinnorna offra till prästen efter att de fött barn. Omkring 1720 avskaffades detta offer och altaret togs bort. Madonnabilden placerades istället på ”Munkaltaret” ute i norra kapellet (det nuvarande vapenhuset). Det nuvarande vapenhuset användes alltså ursprungligen som biktkapell, men kallades i bygden för Jungfru Marie kor. Det förefaller dock vara i samband med att madonnabilden flyttas dit om man börjar använda denna benämning.

Under 1700-talet när man skulle lägga om golvet i kapellet/nuvarande vapenhus hittades flera kistor. Sannolikt innehöll de kroppar efter präster från den katolska tiden. De låg med fötterna så nära munkaltaret som möjligt.

Omkring 1775 var det dags för nästa stora förändring när munkaltaret togs bort. Istället högg man upp väggen där det stått och gjorde en ny öppning, d.v.s den port som kyrkan har idag. Portalen i den västra delen murades igen då den ansågs kall och dragig. Dess medeltida järnbeslagna dörr återanvändes och sattes in i den nya öppningen. Det gamla biktkapellet, ”Jungfru Mari kor”, kom hädanefter att bli vapenhus. Då munkaltaret togs bort flyttades madonnabilden och sattes upp på väggen i kapellet/vapenhuset. Dess vidare öde är okänt. Troligen såldes hon som ved tillsammans med den gamla bänkinredningen och andra medeltida träskulpturer och ”skräp” vid 1913 års genomgripande restaurering…..

Kyrkan hade i omkring 75 år både syd- och nordportal mitt emot varandra, båda försedda med vapenhus. Det södra var av trä och fanns förmodligen kvar till mitten av 1800-talet. Det var sannolikt då sydportalen murades igen som dess romanska portalomfattning flyttades till norra ingången. Av de utsmyckningen återstår bara ett odekorerat tympanon och en rundstavslist upptill. Under 1800-talet togs även södra läktaren bort.

Då antalet kyrkobesökare under 1700-talet ökade betydligt blev behovet av fler platser i kyrkan akut. År 1724 byggdes därför en ”rymlig mansläktare” längs västväggen och 1731 tillkom på nordväggen en ”kvinns eller pigeläktare”. År 1775 då kyrkan fick sin första orgel, placerades den på ”mansläktaren” och i stället byggdes både på nord- och sydsidan små flygelläktare. Sydläktaren revs först, troligtvis på 1800-talet och 1913 revs de två läktarna som funnits på norra sidan. På samtliga läktarbröst fanns målningar av profeter och apostlar. Målningarna utfördes av Mattias Hesselberg från Marka. På västläktaren (orgelläktaren) ser man de tolv apostlarna. En del av norra läktarens målningar togs tillvara och sattes upp som bänkskärmar på båda sidor om ingången från vapenhuset.

Det mesta av bänkinredningen är från 1946, men det finns en rest kvar från 1913 års bänkinredning. Varje hemman hade ända fram till 1870 sin bestämda bänk i kyrkan. Södra läktarplatsen var avsedd för soldater och torpare och på den norra hade pigorna sina platser. Det var inte alltid lätt att upprätthålla ordningen i den överfulla kyrkan och av straffprotokoll att döma var det vanligt att sockenstämman fick utmäta stockstraff och böter för brott mot ordningen i kyrkan. Till exempel hade man ett krav att gossar över 8 år skulle sitta i koret och det betonades att ”obehörige drängar ej får göra intrång på läktaren på södra sidan i kyrkan alt vid 8 skilling bot.” 

Altaruppsatsen är ett enkelt barockarbete av Jonas Älvenberg från Borås och är från 1710. Den korsfäste Jesus omges av Maria och Johannes och ovanför svävar den Helige Andes duva. I koret finns en nisch där troligen sakramentskärlen förvarats i ett särskilt skrin. Det finns två fönster i absiden varav den minsta av dom är helt oförändrat.

Predikstolen är också ett enkelt arbete från 1700-talet och har snidade ramar med målade blommor överst och därunder målade bilder av Johannes med örnen och Kristus som Salvator Universi (världens frälsare). De två andra evangelisternas attribut och text har blivit övermålade. Nedtill finns tre 1600-tals skulpturer placerade: Johannes med örnen och Matteus med ängeln. Mittfiguren saknar attribut så där är svårt att avgöra vem det ska vara.

De vackra ljuskronorna av mässing som hänger i långhuset, samt ljuskronan i koret som är gjord i glas och bergskristall är alla från 1700-talet.

Dopfunten som står i koret är daterad till 1100-talets slut och har enkel ornamentik. Den anses tillhöra den s.k Forshemsskolan. Vid ett besök i kyrkan 1893 hittade Sanfrid Welin funtens fot nedgrävd vid kyrkogårdsmuren där den tjänade som stöd vid grinden.

Gökhems kyrka är väldigt känd för sina många och väldigt välbevarade 1400-tals målningar. Det är ett jobb som man med säkerhet kan tillskriva Mäster Amund. Målningarna är daterade till 1487 och de som är i valvet har aldrig varit överkalkade varför de är särdeles välbevarade. De har självklart rengjorts och bättrats på vid flera tillfällen. Tyvärr har det medfört att vissa målningar blivit lite förvanskade, då någon som inte varit tillräckligt skicklig har ”bättrat på” dom….

Mäster Amund hade berättarglädje och livade gärna upp sina bilder med fantasidjur eller andra lustiga detaljer. Han var en av de första serietecknarna med bl.a. helgonlegender i många dramatiska och detaljrika scener.

I koret målades 1781, enligt tidens smak, blå och röda gardiner kring altartavlan och kring fönstren. I korvalvet fanns då ”gamla och mörka målningar” som man tyckte då, men någon gång under 1800-talet putsades de över och man målade absiden och valvet blå (!). Som tur är förhindrades att man 1913 putsade om hela kyrkan invändigt. Istället rengjorde man absiden och korvalet från den blå färgen. Detta gjorde dock att den underliggande målningen skadades och suddades ut. Man rengjorde och kompletterade även målningarna i vapenhusets valv. År 1926 upptäcktes att även långhuset hade målningar och till sist kom man fram till att de skulle tas fram, även om man var rädd för att de skulle skadas av röken från kaminerna. År 1928 togs de fram men redan 1942 konstaterades att de skadats av gas och rök, varför ny rengöring blev nödvändig. Uppvärmningen måste nu ordnas på annat sätt och elvärme installerades.

Klockstapeln är byggd 1720, enligt tradition av ryska krigsfångar. Den har två klockor och den ovanligt stora storklockan är troligen från 1300-talet. Lillklockan är från 1751.

Kyrkogården var fram till någon gång på 1800-talet var inhägnad av liggande timmerstockar, s.k kyrkbackar och hade fyra portar. Den hade en större utsträckning åt norr än vad den har idag. Vid schaktning av platsen framför kyrkogården har man nämligen funnit gravar som härstammar från kristendomens första tid. Det finns en del gravhällar på kyrkogården från 1600-talet och 1700-talet som tidigare låg i kyrkans golv, men som man tog bort 1913.

Märkligt nog tycks Gökhem socken från slutet av 1100-talet, i mer än 300 år, haft två kyrkor. Inte mer än ca 150 meter öster om Gökhem kyrka ligger ruinen av den s.k Överkyrke, utgrävd och konserverad 1955. Denna har tillskillnad från den nuvarande ett rakavslutat kor. Mynt och gravfynd visar att Överkyrke var i bruk från 1100-talets slut fram till början av 1500-talet. Naturligtvis har de två tätt liggande kyrkorna givit upphov till spekulationer. Var Överkyrke en gårdskyrka? För det talar dess ringa storlek. En annan teori är att munkar tillhörande dels engelsk, dels tysk mission skulle ha slagit sig ner i Gökhem och byggt var sin kyrka. Rakavslutat kor som i Överkyrke tyder på engelskt inflytande, medan kor med absid tyder på tysk influens. En offerkälla, Sankt Magni källa, ligger strax intill, vilket tyder på att här varit en gammal kultplats.

Gökhems kyrka är en mycket vacker kyrka med lite speciell form och arkitektur. Den hör väl till en av Västergötlands lite mer kända kyrkor skulle jag tro och med sina många och välbevarade målningar är den verkligen värd ett besök. Faktum är att den borde stå på alla kyrkointresserades lista över kyrkor att besöka! Att den ligger i en fantastiskt vacker, skogsrik kulturbygd gör ju inte saken sämre. 

Alla foton tagna med Fujifilm X-T10 och 18-55mm f/2.8-4

Välkommen