Vibbarna av medeltid man får när man träder in i Suntak gamla kyrka är mycket påtagliga. Både kyrkans interiör och exteriör samt dess omgivningar riktigt osar medeltid! Suntak by och gården runt kyrkan har kvar sin ålderdomliga karaktär och liknar lite en ängsmark och kilometerlånga åkrar omger kyrkan. En välbevarad och unik miljö som ger oss en liten glimt av det tidigkristna samhället.

Suntak (eller Suntagi som man skrev år 1225) gamla kyrka ligger i Tidaholm kommun och representerar en typ av kyrka som var mycket vanlig i Västergötland under medeltid; den romanska, tornlösa kyrkan. Faktum är att Västergötland bara har runt 47 st kända tornkyrkor från äldre medeltid, där Husaby kyrka torde vara den mest kända. Torn var något som vanligtvis tillkom senare. Så personligen tycker jag att de medeltida tornlösa kyrkorna känns mer medeltid på något sätt.

Kyrkan anses vara en av landets bäst bevarade romanska absidkyrkor och faktum är att kyrkan blev byggnadsminnesförklarad 2019. Nackdelen med detta är att Statens fastighetsverk, som äger kyrkan sedan 2015 (Riksantikvarieämbetet ägde kyrkan från 1940 och fram), har beslutat att kyrkan ska vara låst och stängd för allmänheten. Jag var som tur var här innan detta hände och då var kyrkan öppen på somrarna med rätt så generösa öppettider. Jag tycker det är synd att vårt kulturarv är låst för allmänheten på det viset. Hur ska gemene man kunna ta del av det ordentligt då? För visst vill vi väl att folk ska intressera sig och få kunskap om det? Samtidigt förstår jag till viss del att man är oerhört rädd om att bevara en sådan kulturklenod och mycket besökare sliter ju onekligen en hel del på byggnaden. Nåväl…

Man har dendroanalyserat en trästock som suttit i långhuset och som man bedömer är från byggnadstiden och har kommit fram till att kyrkan är uppörd runt 1135-1138. Den ersatte troligtvis en träkyrka från 1000-talet, vilket är fallet med många av våra stenkyrkor. Kyrkan är uppförd i putsad sandsten och kalksten. Den breda och korta planlösningen tyder på sydliga influenser, medan den trånga triumfbågen och det kraftiga takfallet är typiskt engelskt. Sydportalen har ett odekorerat tympanonfält och är ett fint exempel på den romanska stilens arkitektur som existerade på tiden för kyrkans uppförande. Tröskeln vid porten är lite nyare – från 1700-talet närmare bestämt.

När riksantikvarieämbetet ägde kyrkan fick de tydligen många upprörda brev angående kyrkans ”förfall”, men det är en medveten strategi att enbart hejda förfall och inte totalrenovera. Man vill att kyrkan ska spegla de små sockenkyrkornas utseende före 1700- och 1800-talets många påkostade totalrenoveringar och nybyggen med efterföljande rivningar av de gamla kyrkorna. En bra strategi enligt mig! Det är detta som gör kyrkan så charmig och känns så genuin! 

Även Suntak kyrka dömdes ut i slutet på 1800-talet. Den ansågs omodern och trång (ja den är väldigt liten!). Tanken var först att man skulle bygga ut kyrkan, men kullen den står på är rätt liten så det fanns egentligen ingen plats för det, så istället uppförde man en ny kyrka några hundra meter bort på Klostergårdens ägor. Den nya kyrkan invigdes 1902. För ovanlighetens skull rev man inte den gamla kyrkan utan den fick stå orörd fram till 1940-talet då Riksantikvarieämbetet tog över den och varsamt renoverade den.

Den klockstapel som fanns utanför kyrkan revs 1918 och klockorna flyttades till den nya kyrkan. Lillklockan härrör från 1200-talet och storklockan från 1756.

Kyrkans träinredning är mestadels från 1600- och 1700-tal. Man förstorade även fönstren på 1700-talet dock så är de små fönstren ursprungliga, som till exempel korfönstret i absiden. Så här små var alla de ursprungliga fönstren och de var högt placerade, så man förstår ju att kyrkan var väldigt mörk inuti. Charmigt tycker jag, men antagligen lite jobbigt i längden….

Ändrade synsätt på hur gudstjänsten skulle utövas innebar från 1200-talets mitt för många kyrkor, att koren breddades och höjdes, men inte i Suntaks kyrka. Här finns både absid och kor samt triumfbåge med sidoaltare kvar i ursprungligt skick. Dock finns där spår efter ytterligare ett korfönster som nu är igensatt.

Kyrkan har flertalet fragmentariska 1400-tals målningar bevarade. Dessa målades 1767 över med vit färg men togs återigen fram 1947 och konserverades av Olle Hellström. Troligen är målningarna utförda runt 1490-tal och anses till höra Mäster Amunds skola. Han var en kyrkomålare som var verksam i slutet på 1400-talet i områdena runt Vänern och Vättern och hans verk ses i flertalet kyrkor i dessa områden. Det råder dock tvivel huruvida det är han själv som gjort målningarna eller någon av hans inte lika skickliga elever eller medhjälpare. Bland annat resonerar konsthistorikern Viola Hernfjell om detta och menar på att målningarna skiljer sig från andra verk som man säkert vet är Amunds egna. Målningarna är osymmetriska och inte lika noggrant utförda, de skiljer sig även vad gäller motiv, stil och färg. Tex så är kronorna på alla figurer (Maria, kungarna osv) annorlunda samt att det är ovanligt många helgon avbildade. Kanske var det så att församlingen eller en eventuell donator i Suntak lilla socken inte var alltför förmögen så att man fick nöja sig med en billigare och inte lika skicklig målare?

Målningarna är väldigt fragmentariska så de är pga det svårbedömda. Ovan trätaket i långhuset finns dolda målningar där det enda dokumentet av dessa är ett svartvitt fotografi från 1918. Det var vanligt under äldre medeltid att kyrkorummet saknade tak, så takstolen var alltså helt blottad. Tak tillkom senare, i vissa fall tak av platt tunt trä som här i Suntak. Troligtvis fick Suntak tak på 1600- eller 1700-tal.

Mycket av träinredningen härstammar som sagt från 1600- och 1700-tal. Till exempel tillkom läktarna i början på 1700-tal och på västläktaren (den mittemot koret) finns målningar av evangelister och profeter. Bänkinredningen tillkom under 1700-talets första hälft och altarringen är från mitten av 1700-talet. Det finns en vacker målning i taket som är gjord 1769 av klockaren Anders Wetterlind från Acklinga.

Vid en större reparation 1918 sattes en ny predikstol in och kyrkan nyinvigdes och användes därefter till sommargudstjänster fram till 1940 då Riksantikvarieämbetet tog över kyrkan. Den sista begravningen gjordes 1928. Den gamla predikstolen från 1700-tal, som var gjord av Jonas Ullberg, flyttades till den nya kyrkan.

Dopfunten från 1100-talet är även den flyttad till nya kyrkan. Den var trasig så mittpartiet är en rekonstruktion.

I samband med konserveringsarbeten 1947 fann man bakom altaret ett avlatsbrev från 1474. Avlatsbrev är ett skriftligt dokument som erhölls av biskopen efter man fullgjort avlat, som kan ses som ett slags bot man får göra när man syndat (även om man biktat sig) för att minska sina år i skärselden. I brevet sägs att 40 dagars avlat ges åt var och en som framför bilderna av Petrus och evangelisten Johannes ”under knäböjande ödmjukligen bedit Ave Maria, Pater Noster, Credo, eller några andra fromma böner.” De nämnda bilderna av Petrus och Johannes gällde troligtvis träskulpturer.

Från Suntak gamla kyrka kommer det som räknas som en av landets äldsta möbler! Det är den s.k Suntakstolen, vilken är en korstol eller biskopsstol. Den är omgjord från en gammal träbänk och stod förmodligen framme i koret (ungefär där den står nu). Den har ett skulpterat drakhuvud och ger ett närmast förromanskt intryck. På stolsryggen står med runskrift Ave Maria gratia. Den är daterad till ca 1100-tal, kanske är den ännu äldre. Man undrar vem den har tillverkats för? Kanske en storman från trakten? Eftersom den är så otroligt värdefull står originalet på Västergötlands museum i Skara och i kyrkan står det en kopia.

Sakristian tillkom på 1600-talet och i den förvaras en altaruppsats från 1600-talet, som troligtvis har hängt i koret.

På kyrkans väggar finns huvudbanér och flera anvapen efter ätten Hård af Segerstad och Erik Hård af Segerstads familjegrav finns i en gravkammare under kyrkans golv.

En liljesten från 1200-talet ligger i golvet vid kyrkans ingång och utanför kyrkan ligger några gamla gravhällar och en liljesten. Dessa är i rätt dåligt skick och liljestenen utanför kyrkan håller på att vittra sönder, vilket har gjort att upprörda röster har hörts som tycker att dessa viktiga kulturarvs klenoder borde tas omhand bättre (jag kan bara hålla med).

Det finns fler intressanta saker att se i Suntaks by bland annat Mariebergs herrgård och Storegården, som är en välbevarad gård från 1700-tal. Det är en av nio gårdar som byggts runt kyrkan, men idag är det bara Storegården som står på sin ursprungliga plats. Det är ett utmärkt exempel på hur en mangårdsbyggnad såg ut i slutet på 1700-talet. Nu håller hembygdsföreningen till där och det är sommaröppet.

Det här är en av mina absoluta favoritkyrkor! Den riktigt osar av medeltid och charm. Jag hade kunnat besöka den i princip hur många gånger som helst. Men dessvärre kommer som sagt inte allmänheten att få njuta av denna klenod något mer… Man kan ju hoppas att Statens fastighetsverk kanske tex någon vecka över sommaren kan ha visning av kyrkan. 

Alla foton tagna med Fujifilm X-T10 och 18-55mm f/2.8-4

Välkommen