På jakt efter kulturhistoria

En av de vanligaste typerna av medeltida gravstenar i Nord- och Västeuropa är de så kallade stavkorshällarna. De är trapetsformade stenar ursprungligen lagda som lockstenar över gravarna. På stenarna brukar vanligtvis i relief vara avbildat ett kors som sitter på en lång stav som i sin tur tycks stå på en liten kulle. Ibland kan man se att knoppar och skott växer ut från staven och i några få fall förekommer inskriptioner. I Västergötland utvecklades ornamentiken med knoppar och skott, så att de bildade en egen speciell grupp, nämligen de så kallade liljestenarna. Ornamentiken har tolkats som livets träd, en känd religiös symbol för uppståndelse och evigt liv. I Västergötland finns omkring 300 liljestenar bevarade. Det finns inte två liljestenar som är lika, ibland är det svårt att skilja dom från stavkorshällar. Liljestensornamentiken har utvecklats på ett helt unikt sätt i Västergötland. Stavkorshällar är däremot väldigt vanliga även i Skottland och England. Ofta förekommer dessa gravstenar i anslutning till romanska stenkyrkor, framförallt i kyrkliga centralorter som Skara, Husaby och Falköping. De saknas nästan helt i områden där skattebönder dominerat. Dessutom är de vanliga i kyrkor med västtorn, något som brukar tyda på ett stormannainflytande. Endast en (!) av Västergötlands liljestenar med tillhörande grav är arkeologiskt undersökt. Graven fanns vid Grolunda kyrka och innehöll bland annat ett silvermynt från tidigt 1200-tal. Liljestenarna är lika gamla som eller yngre än stavkorshällarna, vilket brukar innebära ca 1200-tal. Inga kända liljestenar har signerats av sina tillverkare, så vem som högg relieferna osv är höljt i dunkel. Det finns s.k enkelstenar och dubbelstenar. På dubbelstenarna är det ornamentik på bägge sidor om en mittavdelare. Ornamentiken skiljer sig åt från de bägge sidorna och de forskare som är inne på teorin att liljestenar var en form av lock över gravar, tror att dubbelstenarna användes över äkta makars gravar.

Liljestenarnas syfte, varifrån impulsen att tillverka dessa kom, motivens ursprung, varför koncentrationen är så stark i just Västergötland, hur många som kunde vara inblandade i tillverkningen och varför denna plötsligt upphörde, är fortfarande diskussionsämnen både mellan forskare inom olika ämnesområden och intresserade privatpersoner.

En anledning till att forskarna är så osäkra på liljestenarnas syfte är för att ingen med säkerhet har bevarats på dess ursprungliga plats.

En tolkning av liljestenarnas syfte är som sagt att de var lock till gravar. Argumentet bakom är bland annat att stenarnas längd och bredd motsvarar människokroppen, som också är bredare upptill över axlarna och smalare nedtill vid benen precis som på liljestenarna. Dessutom har de flesta av stenarna påträffats på kyrkogårdar. En annan teori är att syftet med liljestenarna, är att de skulle vara ett blickfång vid altaret i de tidiga kyrkorna, motsvarande nutida altartavlor. Invändningar mot teorin om användningen som gravsten är bland annat liljestenarnas anonymitet, det vill säga den sparsamma användningen av text på hällarna, då en minnesvård är personlig. En annan invändning är det opraktiska i att lägga en påkostad sten med relief på marken, där den är svår att se, svår att hålla ren, och lätt samlar vatten i jämförelse med den trefasade lockhällen där vatten lättare rinner av. Om bilden på stenen avser ett livsträd borde stenen ha setts stående, inomhus, enligt denna teori. Förespråkare för teorin om stenarna som blickfång, kan tänka sig att stenarna sekundärt, vid senare tillfälle, använts som gravhällar.

Frågor om varifrån idéerna till att skapa stavkorshällar och liljestenar kommer, hur dessa idéer främst utvecklades i Västergötland, och varför tillverkningen avslutades efter en relativt kort period är omdebatterad.

På wikipedia finns ännu mer utförlig läsning

Tillbaka till Kinneveds kyrka: Kinneveds kyrka

Välkommen till Photo hunter