Kinneveds kyrka ligger ca 1 mil söder om Falköping, i Kinneveds socken. Kinneved var fram till sekelskiftet 1900 en typisk bondebygd med medelstora gårdar. Det är liksom resten av Falbygden rikt på fornlämningar. Genom socknen löper den förr så betydelsefulla ridvägen från Ulricehamn upp mot Falköping. Kinneved skrevs år 1382 Kindewi, 1405 Kindewe och 1415 Kindewidh.

Kyrkan är en romansk stenkyrka från 1100-tal och tillhör den stora grupp tidigmedeltida absidkyrkor (ca 100 st) som finns i Västergötland. Absiden är den rundade delen framme i koret. Den är murad i kalksten med ett yttre och ett inre skikt som är fyllt med kullersten (s.k skalmur). Murarna är ca 1 meter tjocka och i absiden är dom ca 1,5 meter tjocka. Taket är klätt med tegel men var från början spånklätt (liksom absiden fortfarande är). För lite info om den medeltida romanska kyrkoplanen kolla denna länk: Den medeltida romanska kyrkoplanen 

Kinneveds kyrka är antagligen mest känd för sin romanska Kinnevedskista från 1100-talet,som är en s.k Eskilstunakista (mer om Eskilstunakistor här: Eskilstunakistor )

Kistan är av sandsten och består av en trefasad lockhäll prydd med repstavar. Vid ändarna är uppresta kors med bildframställningar i relief. Relieferna syns inte så tydligt längre (inte så konstigt kanske med tanke på kistans ålder!) men symboliken är tolkad som en själamässa för den döde utförd i himmelen som på jorden. På det ena korset är ärkeängeln Mikael avbildad med en bok och rökelsekar, på andra sidan en ensam fågel som tolkas som Helige ande i en duvas skepnad och därunder en stående tillbedjare. På det andra korset är Agnus Dei – Guds lamm – och under det en häst utan ryttare, på andra sidan en biskop, en lagman och ytterligare två representanter för det andliga ståndet.

Vem ligger/har legat begravd i Kinnevedskistan då? Det har jag tyvärr inte kunnat hitta någon information om…

Kyrkan har genomgått många förändringar under årens lopp och det som kan härföras till den äldsta kyrkan är absiden, koret och långhusets två östra traveér. Dopfunt och altare är också från denna tid. Kyrkan har haft ett absidfönster men det murades igen 1953. Bland annat under mitten och slutet av 1700-talet gjordes kyrkan om en hel del. Tex så skadades tornet och klockorna i ett åsknedslag och man ansökte hos domkapitlet att få använda årets kollektmedel till reparation av kyrkan. Någongång i samma veva rök kyrkans målningar från 1600-talet. Upplysningstidens ideér hade nämligen nått även Kinneved och man tolererade inte längre 1600-tals målningarna med sina helvetesideér. Så hela kyrkan vitmålades tyvärr….

1800-talet förde med sig de största förändringarna. Detta är århundradet då många gamla medeltidskyrkor revs för man ville ha större och ljusare kyrkor. I visa fall var det också fråga om utrymmesbrist. Vissa kyrkor byggdes om och vissa revs, särskilt då under 1800-talet. Västergötland var ju extremt kyrkotätt och socknarna var små, redan på 1200-talet gjordes ansatser att minska kyrktätheten. Vad man gjorde under 1700-talets mitt och 1800-talet var att man slog ihop flera socknar till en och byggde en ny gemensam, större kyrka. Och lämnade den gamla åt sitt öde (Västergötland har fasligt många kyrkoruiner) eller rev de gamla kyrkorna. Sammanbyggnaden blev också ett led i Skarastiftets politik för bärkraftiga församlingar, en kyrklig regionalpolitik för att hantera småsockenproblemet (enligt forskning från Sigvard Plith) I många fall fick inte socknarna rikskollekt för att tex rusta upp sina kyrkor om de inte gick med på att två eller fler socknar slogs ihop. Kinneveds socken ville riva sin kyrka och uppföra en ny rymlig och tidsenlig byggnad men bara under förutsättning att Vårkumla socken ville ansluta sig till detta och stå för en del av kostnaden, men de vägrade. Så det var alltså Vårkumlabornas fasthållande vid sin kyrka som gjorde att Kinneveds kyrka klarade sig från detta öde. Under 1800-talet fick Kinneved ett nytt torn, nytt vapenhus, triumfbågen vidgades osv.

Under 1900-talet skedde ett nyvaknat intresse för medeltiden och vid 1950 års renovering togs tex 1600-tals målningarna i korvalvet fram och man avlägsnade de tjocka putslagren från in- och utsida så att väggarnas ojämna, levande ytor kom fram igen.

Prästen hade sin egen ingång (var vanligt på medeltiden). Nu tyvärr igenmurad.

Målningarna i korvalvet är från 1685 och togs fram vid restaureringen 1951, samtidigt målades grå och röda ribband i medeltida stil i takvalven i långhuset. Kyrkan har haft medeltida målningar (som många medeltidskyrkor hade), men dessa är tyvärr försvunna.

Altaret är det ursprungliga och altaruppsatsen består av ett skåp (tillverkat 1953) som bildar ramen kring fyra sengotiska helgonbilder: Petrus med nyckeln, Johannes med kalken och två okända (deras attribut har försvunnit). De är väldigt vackra och skurna i ek. De är daterade till 1400-talets början och har troligtvis tillhört ett gammalt altarskåp som inte längre finns kvar men som prosten Öjebom skrev ned beskrivningen på år 1757. Altarstakarna på altaret är från omkring år 1700. Även det ca 40-50 cm höga krucifixet ovanför altaret härstammar från 1400-tal. Härligt när så gamla inventarier är i så bra skick! Predikstolen är nytillverkad men det s.k ljudtaket är tillverkat 1725 och målades av Johan Wahlin från Skara.

Dopfunten är samtida med kyrkan och är dekorerad med kvastpalmetter mellan repstavar (liknande Kinne-Vedums funt). Stenmästare Harald som var verksam på 1100-talets mitt i Gudhemstrakten, anses vara upphovsman till denna stil. Den vackra, stora Mariaskulpturen i trä dateras till omkring år 1500. Den har från början stått i ett Mariaskåp över ett särkilt altare till vänster om triumfbågen. Dessa var enligt prosten Öjebom intakta år 1757.

Läktaren är daterad 1733, troligtvis målad av Ditlof Ross från Borås och fanns före ombyggnaden 1820 i långhusets mellersta travé. Den togs i anspråk som orgelläktare då kyrkan fick sin första orgel 1833.

Den medeltida dörren till sakristian och dess orginalnyckel. Dörren satt troligtvis vid den nisch som finns bevarad i koret och som var prästens dörr.

Bild ett är en stavkorshäll av järnsmidestyp och bild 2 är en lijesten inmurad i muren på utsidan av kyrkan. Båda troligen daterbara till 1200-talet. Läs mer om liljestenar här Liljestenar och stavkorshällar

En av två gamla romanska, numer igenmurade protaler. En i norra långhusets vägg och en södra väggen.

Det blev ett ganska långt inlägg, men jag ville ta med lite mer allmän information också. Kyrkan är i alla fall en trevlig kyrka och bara Kinnevedstenen är värd ett besök tycker jag! 

Alla bilder fotade med Fujifilm X-T2 och 18-55mm f/2,8-4

Välkommen till Photo hunter